Nu lite drygt ett år senare ser det ut som att vi hamnar exakt där vi var för 1 år sen. Hon har ytterliggare en gång blivit gravid, undrar hur det kommer sig att det blir runt samma tid punkt igen, kanske är det meningen att vi ska få barn som födds mot årets början, vid slutet på vintern ungefär. Men återigen är det samma dilemma som för ett år sen, behålla eller göra abort pga utbildning. Valet är hur svårt som helst, och som jag sa förra året så är det inget jag skulle rekommendera någon att göra. Men det är hon som håller på att utbilda sig och även hon som ska ha barnet inom sig, och även hon som ska föda barnet. Så största delen(Om inte hela) är det hon som bestämmer då allt hänger på henne, visst jag kan komma och säga vad jag tycker och tänker om det hela. Men i slutändan är det hon som bestämmer, och oavsett hur vi avgör att göra kommer jag vara med henne, vid hennes sida. Tills det är över. Mycket har hänt under det senaste året, vi har haft mycket ånger efter aborten och det har även gjort så vårat förhållande hållt på att ta slut vid ett flertal tillfällen. Men vi har klarat oss igenom allt, men det har inte varit lätt. Frågan är klarar vårat förhållande av allt detta igen nu? Jag hoppas att det gör det, om det nu är så att abort blir vårat val igen. Men det kommer bli oerhört jobbigt, abort är något som tar väldigt hårt på ett förhållande. Speciellt för dom som vill ha barn, och jag är åtminstone en av dom som vill ha barn. (Nu eller inom väldigt snar framtid) Och det vet min flickvän om. Jag kommer antagligen inte skriva exakt som jag gjorde förra året, men antagligen lite liknande. Och om jag ska hitta bilder så ska jag kolla upp så att bilderna är äkta först. (Då det var ett par personer som gnällde och sa att det var fejkade. Och jag vet inte svaret på det, så låter det bara vara) Men nu vet ni att denna bloggen är igång igen.

Var ett tag sen jag skrev men känner att jag kan behöva skriva av mig lite nu igen.

Det är som sagt inte så lätt att göra abort som dom flesta tror, jag trodde själv att det skulle vara enkelt i början. Innan hon blev gravid, men var samtidigt emot det för jag hellre vill ha barn än att ta bort det.
Men har nu lärt mig att det är oerhört svårt och jobbigt, det är iaf vad jag känt under den här tiden. Det har varit mer spännt mellan mig och tjejen under den här tiden också. Det har även påverkat sexlivet negativt, iaf från min sida då jag inte velat eller rättare sagt känt att jag inte vill, pga att man inte får ha sex under tiden det blöder för att det kan bli infekterat och grejer och när det sluta blöda så vågade jag iaf inte innan jag visste att allt var borta, hon har trott att jag inte gillar henne eller trott att jag inte "tänder" på henne sexuellt längre pga att jag inte ville ha sex, men det är för att jag inte velat säga varför till henne. För hon har mått tillräkligt dåligt som det är över det hela, men igår så var vi på sjukhuset igen och fick bekräftat att det var helt borta och att hon inte hade fått några problem av det hela, och det kändes som en otrolig lättnad för mig att veta att hon var helt frisk ändå. Och då vågade jag tillslut tala om för henne som det var, men tyvärr hade vi bråkat om en skit sak innan så hon var redan jätte sur på mig, men jag bestämmde mig för att säga som det var om det iaf. Och hoppas att hon förstod även om hon inte sa något om det då, vi har försökt vara med varandra ett tag idag och hittat på lite saker tillsammans vilket var trevligt, men hon bestämmde sig för att åka till sin syster och vara där i ett par dagar istället då vi bråkat en del på sistonde och hon tycker det är jobbigt. Men jag hoppas att vi kan lösa alla våra problem sen iaf och leva på som vi gjorde innan allt det här hände, då det har förstört mer än vad det hjälpt oss i vårat förhållande tyvärr. Just nu känns allt så jävla hopplöst och jag önskar att detta aldrig hade hänt, speciellt efter att hon var ute och festade senast och kom hem och blev jätte ledsen för hon hade sett folk som precis hade fått barn som var där och mådde jätte dåligt av det, och fick sen även veta att en av våra vänner kanske är gravid och antagligen kommer behålla det om det är positivt. Det får vi se hur hon gör med när hon fått provsvaret. När hon kom hem då så önskade hon iaf att hon gjort tvärtom och behållt barnet och det kändes otroligt jobbigt för mig att höra för det var exakt det jag ville att vi skulle göra men hon ville göra abort för att satsa på skolan och sånt just nu och jag gick med på det för jag vill stötta henne oavsett vad som sagt.

Jag hoppas att vad det än är som gör att hon mår så dåligt just nu, att det blir bättre snart och att hon och jag kan fortsätta där vi var innan allt började bli dåligt och massa tjaffs mellan oss. Jag älskar henne mer än livet och skulle aldrig vilja leva utan henne, då hon helt klart är det bästa som någonsin har hänt mig!
Och hoppas även att hon känner att hon kan prata med mig oavsett vad det är för fel, om jag gör fel eller om något annat får henne att må dåligt.

Funderar på att lägga ner bloggen, kommer iaf inte att skriva på ett par dagar. Då man får såna otrevliga kommentarer just nu. Ja dom tror inte på mig och kastar skit på mig, men tror dom inte att jag mår tillräkligt dåligt redan? Detta är inget vi ville göra iaf och jag tänkte att det kunde vara bra att dela med sig av till resten av alla som vill läsa om det, men just nu skiter jag rent ut sagt i detta. Då dom få som kommenterar får mig att må sämre (Inte alla vissa kommenterar snällt ändå) och därför känner jag inte någon motivation alls till att fortsätta skriva i denna blogg just nu.

Det har nu gått många dagar utan att jag skrivit något, det är för att vi har bytt internetleverantör och blev då utan internet här hemma i några dagar. Och jag vill inte skriva i min blogg offentligt då jag inte vill att utomstående som inget vet, ska veta att det är jag som skriver i denna blogg. Jag vill iaf inte att dom ska veta det nu, då bara dom jag litar fullt ut på ska få veta det.
Jag och min tjej har gjort en massa saker tillsammans i helgen, vi var på middag hemma hos hennes mamma. Vi har varit på bio och såg filmen Wanted. Och vi har även pratat om aborten del under kvällarna, men den värsta dagen var i fredags(natten till lördag) då tjejen skulle gå på toa för att kissa, och då kommer det blod såklart då det kommer blod i princip hela tiden för att få ut allt. Och av någon anledning så kollar hon ner i toaletten efteråt och ser då fostret, eller iaf några delar. Hon såg typ huvudet och en klump med lite ben i(antagligen ryggraden eller något liknande) och hon mådde jätte dåligt av detta vilket jag förstår. Och hon sa att hon ångrar jätte mycket att hon gjorde aborten nu och hon tyckte att jag skulle säga åt alla som funderar på abort att tänka igenom det hela engång till, och tänk på att göra det av rätt anledningar. Hon tycker nu att våran anledning var helt fel, hon tycker det är fel att tabort ett liv av våran anledning(att gå klart skolan helt) Då hon egentligen inte ville göra abort, och vill ha barn. Men hon vågade inte tänka på det hela tillräkligt innan hon bestämmde sig för att göra abort, då hon dessutom kände sig stressad då hon fick veta att hon var i vecka 8 när hon var på UM(ungdomsmottagningen) och man får bara göra med piller till vecka 9. Och hon ville verkligen inte skrapa.
Så därför gjorde hon det valet hon gjorde, och ångrar sig djupt idag. Märks på henne att hon mår dåligt av det hela, och hon säger nu att oavsett vad så kommer hon inte att göra en abort igen, aldrig någonsin.
Och jag kommer nog inte heller vilja göra det, då jag mår dåligt av det hela men försöker hålla det inom mig då jag ser hur dåligt hon redan mår och märker att hon behöver mig som stöd. Och hon vet att jag alltid finns här för henne, och att jag inget annat vill än att hon ska vara glad och må bra igen.

Ser att vissa läsare har hittat tillbaka eller så är det nya som kommit hit, vissa är positiva till att jag vågar skriva så öppet om det hela, och att många kan ta lärdom av detta. Det var just av den anledningen som jag skapade denna blogg, för att se till så att ingen annan gör samma misstag som vi nu tydligen gjort, och för att ni ska veta att det inte är så enkelt som man oftast tror att det är. Ingen mår bra av att göra detta, man kanske mår bättre efter beroende på anledningen man gjorde aborten, men i de flesta fall tycker jag att det är fel att göra abort!

Idag har det varit som en ganska vanlig dag, jag har varit ute och promenerat och sen har jag även pratat med lite vänner och så idag. Tjejen har varit hemma hos sin mamma och hälsat på och hon kommer kanske hit ikväll annars skulle hon komma tidigt imorgon. Det känns lite bättre just nu iaf, men får se hur det är fram mot kvällen när det blir mindre saker att göra. Nu ska jag iaf ta och gå ut och träffa några vänner.

Hoppas det är bra med er läsare iaf

Hej alla läsare.
Jag skrev inte igår då vi inte mådde så bra efter det som hände igår, vi var där innan 7 och hon fick sina piller en kvart senare. Hon tyckte det var jobbigt och ville ta sina piller själv, men hon klarade inte det och blev väldigt ledsen. Så hon fick hjälp med att ta sina piller och jag var tvungen att gå ut och vänta medans dom blev klara.
När jag kommer in så tröstar jag henne lite och sen ser jag till min förvåning att det låg ett piller på sängen, så jag frågade min tjej om det var såna hon fick. Och hon var osäker så jag fick gå till barnmorskan och fråga, och det var ett sånt hon hade fått som hade ramlat ut eller något. Så hon fick gå in igen och hjälpa henne, hon sa att 3 hjälper också men 4 är bättre.
Hon var tvungen att ligga still i 1 timme och inte ens ställa sig upp. Så jag hämtade några tidningar till henne som hon kunde läsa, och hon fick även 3 st smärtstillande tabletter att ta lite då och då, så det inte skulle göra så ont.
Efter 1 timme så gick vi på en promenad i sjukhuset och sen gick vi tillbaka till rummet och hade med oss Te och lite juice att dricka. Sen la hon sig i sängen och jag la mig halvt bredvid och höll om henne och sen somnade vi båda två och jag vaknade vid halv 11 ungefär av att jag frös. Tjejen vaknade strax efter och då kom barnmorskan in och kollade så att allt var bra och gått som det skulle. Allt såg bra ut änsålänge iaf, och vi gick ut och jag tog en kopp te till för att värma mig lite och tjejen tog lite mera juice.
Sen så försökte vi bara prata och försöka tänka på annat vilket inte är det lättaste när man väl är där, men det gick hyfsat bra. Vi kunde iaf le och skratta lite även fast vi båda mådde lite dåligt ändå.
Vi fick åka därifrån ungefär vid 14 tiden, och åkte då hem på engång. Vi åt mat och la oss och kollade på tv, men båda somnade och sen sov vi i till klockan 18-19 och ingen av oss visste vilken dag det var eller något när vi vaknade, för det kändes som att vi hade sovit i minst 1 dag. Och hon var orolig att hon hade försovit sig till skolan också. Men som tur var så hade hon ju inte det. Sen så gick jag och tog ett bad och hon satt bredvid och höll mig sällskap för hon får ju inte ens bada nu på minst 2 veckor stackarn. Sen när jag hade badat klart så ställde hon sig i duschen och tog en snabb dusch. Sen så satte vi oss och kollade runt lite på datorn ett tag och sen la vi oss i sängen för att försöka sova.

Ingen av oss sov vidare bra den natten, dels för att vi sov så mycket under dagen och pga att båda tänkte på aborten för mycket. Men nu ska det ju vara borta om vi inte är en av dom få som får problem och det inte är helt borta när man kommer på återkollen 2 veckor efter, och då måste man skrapa bort det sista har jag för mig.

Idag så gick tjejen till skolan, så hon gick upp vid 6 imorse och jag vaknade till precis när hon skulle gå. Sen har jag bara kollat på tv och fixat lite här hemma för att försöka tänka på annat just nu. Allt känns hur jobbigt som helst just nu, men det är bara att fortsätta kämpa. Tur att vi har varandra iaf, så man kan prata och så med varandra. Man kan såklart också prata med helt utomstående om man inte vill prata om allt med sin partner. Vi pratar inte om detta med våra vänner heller, men dom förstår att vi inte vill prata om det just nu ändå så.
Känns bra att vi har förstående vänner ändå, och inga som tjatar om det så det bara känns värre.
Nu sitter jag här och väntar på att min tjej ska komma hem, sen ska vi väl göra något att äta eller så. Och försöka ha en trevlig och mysig kväll bara vi två. Det var länge sen vi gjorde något själva så kan bli hur mysigt som helst.

Har sett att jag tappat nästan alla läsare nu dom senaste dagarna, kan vara att ni tycker min blogg är för jobbig att läsa pga allt det jobbiga. Eller så ville ni bara kolla när jag skrev reklamen i dom olika bloggarna jag hittade. (Dock ville inte alla acceptera min kommentar, flera av dom stora bloggarna valde iaf att inte acceptera dom har jag sett.) Förstår väl att man inte vill ha så mycket reklam i sin blogg, skulle nog inte jag heller vilja ha om jag hade en stor blogg.

Idag har vi inte gjort så myckt, tjejen åkte hem till sin familj imorse för att hämta papper och sånt som kommit till henne där hemma. Så jag har själv varit hemma här och för att få tiden att gå så har jag gjort om lite i vårat sovrum. Natten var ganska jobbig, tjejen somnade ganska snabbt. Men jag märkte att hon sov oroligt då. Och jag själv hade svårt att sova då jag låg och tänkte massa på vad det är vi gör, och det känns inte så jätte bra. Men måste man så måste man, och nu är det försent att ångra sig ändå. Imorgon bitti ska vi in till sjukhuset för att göra den sista biten av aborten sen ska hon inte vara gravid längre, men som en säkerhetsåtgärd ska vi tillbaka dit om 2 veckor igen för att kolla så verkligen allt är borta och sånt.

Förhoppningsvis känns det hela lite bättre efter imorgon, eller åtminstonde om några dagar framåt. Men det är inget som vi märker innan vi kommit dit. Tjejen har haft ont i magen hela dagen nu, vet inte om alla känner den smärtan. Men det gör ont i själen på mig att se henne ha så ont, speciellt när man vet att det är något som man själv har gjort så att hon har ont. Känns otroligt jobbigt just nu, och förstår att folk tycker det är jobbigt med abort och inte pratar om det så mycket med allmänheten oftast. Jag gör det för att jag känner att jag vill skriva av mig, och dela med mig av denna erfarenhet. Så att det kanske kan hjälpa andra att förhoppningsvis ta det beslut dom vill, eller något sånt.

Såg att det är några som reagerat på första bilden jag la ut, det är ett foster i 8:onde veckan. Som har skrapats ut antar jag, då jag inte tror man kan se fostret sådär när man gör abort med piller som vi gör. Men jag la ut den för att jag tycker att folk ska se hur dom ser ut och hur stora dom egentligen är ändå trots att det bara gått 8 veckor!

Vi har varit på sjukhuset och har nu kommit hem, allt gick bra men hon mår lite illa just nu. Är kanske en vanlig "bieffekt" till pillret eller så kanske det är för hur hon känner för det hela helt enkelt. Hon kände att hon verkligen inte ville ta pillret egentligen men hon gjorde det ändå, det var ju en liten rund tablett som hon fick. Sen skulle man hålla sig i närheten inom den närmsta timmen, om hon skulle spy eller liknande så skulle man komma tillbaka efter så man kunde få ett nytt piller(Antar jag att det var, då jag inte fick följa med in dit för henne. Då hon tyckte att det var jobbigt som det var ändå.)

Så nu är det 2 dagar kvar tills vi ska dit igen och ta typ 6 piller? eller vad det var, sen ska hela aborten vara klar. (Men i vissa fall så är det inte helt avslutat och därför kommer man tillbaka efter 2 veckor för att kolla så att hela graviditeten är borta, så att inga problem m.m uppstår.)
Det känns ganska dystert och jobbigt just nu, och det lär vara svårt att sova gott inatt tyvärr.

Vi ska börja åka in till sjukhuset om 1 timme, och sen ska hon ta pillret. Hon är i vecka 8 så vi behöver iaf inte skrapa, tur det då det måste vara jobbigare för tjejen antar jag.
Jag har haft svårt att sova nu under natten och tänkt en massa på detta, mår inte så jätte bra över att behöva göra detta, men det är det bästa för oss just nu som sagt. Båda vill vi ju ha barn, och ingen av oss är för abort i vanliga fall. Det gör det hela så sjukt mycket värre, vill bara få det här ur världen nu och försöka tänka på annat. Men kan man tänka på annat efter att man har gjort något sånt här? Kanske blir lite svårt? Det är inget man vet innan det är gjort som sagt, sen ska vi tillbaka dit igen efter 2 dagar(dvs. på onsdag) och då ska hon vara där i 4-6 timmar för att göra det sista av aborten. Vet inte riktigt vad det är som ska göras då, för jag har inte läst på så bra om vad vi ska göra. Så får nog ta och göra det idag eller något.
Det jobbigaste är nog att se sin tjej må så dåligt som hon gör, hon vill helst inte prata om detta just nu då det är så jobbigt för henne. Varje gång man råkar nämna det, eller vi ser något litet barn så ser man hur dåligt hon mår. Det känns jätte jobbigt, även fast jag inte mår bra själv så vill jag försöka vara glad och positiv. Så jag kan stötta henne fullt ut, inte det lättaste alla gånger. Men jag gör mitt bästa, mer än så går det inte att göra.

Nu måste jag göra mig i ordning så vi kommer iväg i tid så vi inte kommer försent, skulle väl inte vara så jätte bra antar jag.

Dagen innan vi ska in till sjukhuset och ta pillret, just nu är det ganska dystert mellan oss. Då båda är lite ledsna men vi försöker göra det bästa av situationen iaf, och försöker hålla på, på samma sätt som innan vi ens visste att hon var gravid. Har det mysigt och en massa sånt hela tiden, men under hela den tiden man gör sitt bästa för att inte tänka på det så tänker man på det iallafall hela tiden. Jag gör det åtminstonde, och tror att hon tänker på det minst lika mycket. Det är ganska jobbigt med abort innan det är gjort, att veta att man ska ta bort något som ändå lever. Det känns fel men det är andra saker som vi måste prioritera före det att vi kan skaffa barn tillsammans. Tråkigt nog så går det ju inte att behålla detta barn, men det går ju att försöka igen senare och hoppas att hon blir gravid igen då.

Imorgon så ska vi dra oss in till sjukhuset så hon kan ta sitt piller, vi ska vara där vid 16.00 och när hon tagit det så ska man vara där i närheten i en timme sen gå tillbaka, om jag har förståt allt rätt. Skriver mer om det imorgon.

Jag rekommenderar som sagt ingen att göra abort, tänk er för ordentligt innan. Och prata med din partner om det ordentligt också, så ni gör det rätta valet! Om ni inte gör det, så kan detta vara en sån sak som tar död på ett förhållande, tänk på det!

Här kommer jag skriva om min flickvänsabort. Så att andra kan ta del av våran erfarenhet!

Vi är båda egentligen emot abort, men väljer att göra det iallafall då det är det bästa för stunden.
Jag som kille kan egentligen inte bestämma så mycket över det hela, då det i slutändan är tjejen som ändå kan bestämma om det ska bli en abort eller inte. Så det bästa vi killar kan göra är att först säga vad vi tycker om det hela så hon vet, och sen försöka respektera hennes val oavsett vad det blir. Och stötta henne så mycket som möjligt oavsett vad hon väljer, väljer hon att behålla det, så är det bäst att du stöttar henne fullt ut! Det är lika mycket ditt fel, och abort är något som man enbart ska göra om man inte kan behålla det av olika anledningar. Ska vara väldigt bra anledningar tycker jag, då väldigt många tjejer mår dåligt psykiskt efter en abort. Och i vissa fall mår även killen dåligt psykiskt! Så därför är det viktigt att prata om det med varandra också, bådas ansvar att skydda sig om man inte vill ha barn. Annars är det bådas fel lika mycket! Och tänk på att det inte finns något piller och liknande saker som är 100% säkra, använd kondom helt enkelt. Säkraste skyddet som finns idag!

Kommer nu skriva dag för dag om hur vårat liv är från dag 1!(Då vi tar första pillret till abort!)