Vi ska börja åka in till sjukhuset om 1 timme, och sen ska hon ta pillret. Hon är i vecka 8 så vi behöver iaf inte skrapa, tur det då det måste vara jobbigare för tjejen antar jag.
Jag har haft svårt att sova nu under natten och tänkt en massa på detta, mår inte så jätte bra över att behöva göra detta, men det är det bästa för oss just nu som sagt. Båda vill vi ju ha barn, och ingen av oss är för abort i vanliga fall. Det gör det hela så sjukt mycket värre, vill bara få det här ur världen nu och försöka tänka på annat. Men kan man tänka på annat efter att man har gjort något sånt här? Kanske blir lite svårt? Det är inget man vet innan det är gjort som sagt, sen ska vi tillbaka dit igen efter 2 dagar(dvs. på onsdag) och då ska hon vara där i 4-6 timmar för att göra det sista av aborten. Vet inte riktigt vad det är som ska göras då, för jag har inte läst på så bra om vad vi ska göra. Så får nog ta och göra det idag eller något.
Det jobbigaste är nog att se sin tjej må så dåligt som hon gör, hon vill helst inte prata om detta just nu då det är så jobbigt för henne. Varje gång man råkar nämna det, eller vi ser något litet barn så ser man hur dåligt hon mår. Det känns jätte jobbigt, även fast jag inte mår bra själv så vill jag försöka vara glad och positiv. Så jag kan stötta henne fullt ut, inte det lättaste alla gånger. Men jag gör mitt bästa, mer än så går det inte att göra.

Nu måste jag göra mig i ordning så vi kommer iväg i tid så vi inte kommer försent, skulle väl inte vara så jätte bra antar jag.